Skitgubbe är ett klassiskt svenskt kortspel med en ovanlig uppbyggnad: det spelas i två faser. Först samlar du på dig bra kort, sedan gäller det att bli av med dem så snabbt som möjligt.
Det finns ingen egentlig vinnare – bara en förlorare, som får den föga smickrande titeln ”skitgubbe”. I den här guiden går vi igenom reglerna för båda faserna.
Vad är Skitgubbe?
Skitgubbe är ett kortspel som spelas med en vanlig kortlek på 52 kort, utan jokrar. Det passar 2–4 spelare, men anses av många vara som bäst med tre.
Korten rangordnas på vanligt sätt: ess högst, tvåa lägst. Färgerna spelar ingen roll för vilket kort som slår vilket – ett högre kort slår ett lägre oavsett färg.
Det som gör Skitgubbe speciellt är de två faserna. I den första samlar du kort inför den andra, och i den andra försöker du bli av med dem.
Det här behöver du
- En vanlig kortlek med 52 kort (utan jokrar)
- 2–4 spelare (bäst med tre)
Så delar du ut korten
En givare utses, till exempel genom att alla drar ett kort där högst valör delar. Givaren blandar och delar ut tre kort till varje spelare, ett i taget. Resten av leken läggs med baksidan uppåt som en talong.
Skitgubbe i korthet
| Antal spelare | 2–4 (bäst med tre) |
|---|---|
| Kortlek | 1 vanlig kortlek (52 kort, utan jokrar) |
| Kort per spelare | 3 kort (fylls på i fas 1) |
| Kortordning | Ess högst, tvåa lägst – färg spelar ingen roll |
| Två faser | 1: samla kort · 2: bli av med kort |
| Förlorare | Sista spelaren med kort blir ”skitgubbe” |
Första fasen: samla kort
I den första fasen spelas stick om två kort. Spelaren till vänster om givaren lägger ut ett kort, och nästa spelare medsols lägger ett valfritt kort ovanpå. Du behöver inte följa färg eller försöka vinna.
Det högsta kortet vinner sticket, och den som vinner tar båda korten och lägger dem i en hög framför sig. Det är så du samlar kort inför fas två – ju bättre kort du lägger undan, desto starkare hand får du senare.
Efter varje spelat kort fyller du på från talongen, så att du alltid har tre kort på handen så länge det finns kort kvar.
Att chansa
I stället för att spela ett kort från handen får du ”chansa” genom att ta det översta kortet i talongen osett och lägga det direkt på sticket. Kortet måste då spelas och får inte tas upp till handen.
När talongen tar slut
Den spelare som skulle ha tagit talongens sista kort får inte ta det direkt. Först när alla kort på spelarnas händer är spelade plockas det sista kortet upp. Spelaren visar det för alla och behåller det – och dess färg blir trumf i den andra fasen.
Andra fasen: bli av med korten
Nu tar alla upp högen med kort de samlat i fas ett. Det blir handen de spelar med. Spelaren som tog upp trumfkortet leder första sticket, men behöver inte spela just det kortet.
Reglerna är nu helt andra. Den som leder ett stick lägger ett valfritt kort. Varje efterföljande spelare måste antingen:
- Slå det högsta kortet i sticket – med ett högre kort i samma färg, eller med ett trumfkort, eller
- Plocka upp det högsta kortet om man inte kan slå det.
Ligger redan ett trumfkort överst måste nästa spelare slå det med en högre trumf för att ta över. Kan man inte, får man ta upp kortet.
De två faserna
| Fas | Så fungerar den |
|---|---|
| Fas 1: samla | Stick om två kort. Vinnaren tar båda korten. Håll alltid tre kort. Talongens sista kort blir trumf. |
| Fas 2: bli av med | Slå det högsta kortet (samma färg eller trumf) – annars plocka upp det. Sista med kort blir skitgubbe. |
Vanlig variant: i fas 2 får du spela ut en hel färgstege på en gång.
Färgstegar
En rolig finess i Skitgubbe är att du i andra fasen ofta får spela ut en hel färgstege på en gång, till exempel klöver 10-knekt-dam-kung-ess. Har du samlat en sådan sekvens kan du bli av med många kort i ett svep. (I en vanlig variant får man dock bara spela ett kort i taget – kom överens innan.)
Så förlorar man
I Skitgubbe finns ingen vinnare, bara en förlorare. Spelet pågår tills alla utom en har blivit av med sina kort. Den som sist sitter kvar med kort på handen blir skitgubbe – och har därmed förlorat.
Skitgubbe eller Vändtia?
Många förväxlar Skitgubbe med Vändtia, och i vissa delar av landet används namnen till och med om varandra. Men det är två olika spel.
Vändtia är enklare: där lägger man bara samma eller högre valör än det som ligger på bordet för att bli av med sina kort. Skitgubbe har i stället sin karakteristiska tvåfasstruktur, där man först samlar kort och sedan gör sig av med dem.
Båda är underhållande och kräver inte jättemycket strategi, vilket gör dem populära för både unga och gamla.
Sammanfattning
Skitgubbe är ett svenskt kortspel i två faser. I den första samlar du kort genom att vinna stick om två kort, medan du hela tiden håller tre kort på handen. Talongens sista kort avgör trumf.
I den andra fasen gäller det att bli av med korten genom att slå det högsta kortet i sticket – i samma färg eller med trumf – annars måste du plocka upp det. Den som sist blir kvar med kort blir skitgubbe.
Med sin ovanliga uppbyggnad är Skitgubbe både lättsamt och lite klurigt – en riktig svensk klassiker.
Vanliga frågor om Skitgubbe
Hur många spelare passar Skitgubbe för?
Spelet fungerar för 2–4 spelare, men många tycker att det är som bäst med tre.
Hur samlar man kort i första fasen?
Genom att vinna stick. Varje stick består av två kort, och den som lägger det högsta kortet tar båda och lägger dem åt sidan inför fas två.
Hur bestäms trumf?
Talongens sista kort plockas upp när alla handkort är spelade i fas ett. Det kortets färg blir trumf i den andra fasen.
Vad händer om man inte kan slå kortet i andra fasen?
Då måste man plocka upp det högsta kortet i sticket och behålla det på handen.
Vem förlorar i Skitgubbe?
Den spelare som sist blir kvar med kort på handen. Den personen blir ”skitgubbe”.
Vad är skillnaden mot Vändtia?
Vändtia är enklare och saknar Skitgubbes tvåfasstruktur. I Vändtia lägger man bara samma eller högre valör för att bli av med korten.
