Vira är ett av Sveriges mest anrika kortspel – ett stickspel för tre personer som en gång kallades landets nationalkortspel. Spelet är känt för sin ovanligt rika budgivning med ett fyrtiotal olika kontrakt, vilket gjort det till ett av de mest invecklade kortspel som någonsin skapats. Här går vi igenom vad Vira är, spelets historia och hur du kommer igång med grunderna.
Snabbfakta
| Antal spelare | 3 |
|---|---|
| Kortlek | Vanlig kortlek med 52 kort |
| Speltyp | Stickspel med budgivning |
| Familj | Solo-familjen (som Solo Whist och Préférence) |
| Ursprung | Vira bruk i Roslagen, enligt traditionen omkring 1810 |
| Antal kontrakt | Ett fyrtiotal olika ”spel” |
| Svårighetsgrad | Avancerad |
| Speltid | Från en timme upp till en hel spelkväll |
Vad är Vira?
Vira (även stavat Wira) är ett stickspel – ett spel där man vinner poäng genom att ta så kallade stick – för exakt tre spelare. Ett stick är den lilla hög med kort som samlas in när alla spelare har lagt ut varsitt kort i en omgång.
Det som gör Vira speciellt är budgivningen. Innan spelet börjar hålls en auktion där spelarna bjuder om vem som ska bli spelförare och vad hen ska försöka åstadkomma. Spelföraren spelar sedan ensam mot de två andra, som blir motspelare. Eftersom spelet alltid är gjort för tre deltagare hör det hemma bland de klassiska kortspelen för tre spelare.
Vira tillhör den så kallade Solo-familjen, samma familj som Solo Whist och Préférence, och räknas som den mest utvecklade medlemmen i den gruppen.
Virans historia
Enligt traditionen uppstod Vira vid ett vinterting i Vira bruk i Roslagen omkring år 1810. Berättelsen gör gällande att en kraftig snöstorm hindrade sällskapet från att lämna bruket, och att man för att fördriva tiden satte ihop ett nytt spel av flera redan kända kortspel.
Vira bruk är i sig en historisk plats. Järnbruket grundades på 1630-talet av Gustav II Adolf och amiralen Clas Fleming för att tillverka värjor åt den svenska armén, och än idag är den gamla bruksmiljön ett välbesökt kulturminne i Roslagen.
Spelet blev snabbt en succé och spreds över hela landet. Redan 1818 beskrevs i spelboken Lyckans Talisman hur utbrett det blivit: det fanns knappt någon provins eller stad i riket där Vira inte spelades. Under 1800-talet var det ett dominerande sällskapsspel, särskilt i borgerliga och högreståndskretsar, och det är just från denna storhetstid som epitetet ”Sveriges nationalkortspel” kommer.
Från början av 1930-talet fick Vira dock allt hårdare konkurrens av kontraktbridge, och under mitten av 1900-talet minskade populariteten kraftigt. Till skillnad från exempelvis tyska Skat blev Vira aldrig helt standardiserat, vilket bidrog till att det förblev ett spel för hängivna sällskap snarare än en folksport.
Så spelar du Vira – grunderna
Vira spelas med en vanlig kortlek på 52 kort (i praktiken används ofta två lekar som växlas mellan givarna för att spara tid). Målet varierar beroende på vilket kontrakt som vinner budgivningen, men i grunden handlar det om att ta ett bestämt antal stick – eller i vissa spel att medvetet undvika att ta stick alls.
Givaren delar ut 13 kort till var och en av de tre spelarna, oftast i omgångar om fyra och tre kort i taget. De 13 kort som blir över läggs i en hög i mitten som kallas talongen. Talongen används senare för att byta ut kort och förbättra handen.
Kortens rangordning och trumf
Korten rangordnas på vanligt vis, från ess som högst ner till tvåa som lägst inom varje färg. I vissa negativa spel, där man ska förlora stick, kan ordningen dock vändas så att esset räknas som lägst.
Många av spelen har en trumf. Trumf är en färg som tillfälligt slår alla andra färger: ett litet trumfkort vinner över ett högt kort i en vanlig färg. Vem som får bestämma trumf, och hur, beror på vilket kontrakt som spelas.
Preferens och färgordning
En egenhet i Vira är systemet med preferens. Innan given avgörs slumpmässigt vilken färg som ska vara preferensfärg, och den färg som har samma kulör blir andra preferens. De två återstående färgerna kallas meniga färger. Preferensen påverkar hur mycket olika kontrakt är värda och gör budgivningen ännu mer taktisk.
Budgivningen
Budgivningen är hjärtat i Vira. Spelaren till vänster om givaren, förhanden, måste öppna auktionen och får alltså inte passa direkt. Därefter går budgivningen laget runt, där varje spelare antingen höjer med ett dyrare kontrakt eller passar.
Varje bud motsvarar ett bestämt kontrakt – ett löfte om vad spelföraren ska klara av, till exempel ”ta minst åtta stick med egen trumf”. Kontrakten är rangordnade efter svårighetsgrad och värde, och man kan bara bjuda ett kontrakt som är högre än det senaste. När två spelare i följd har passat är budgivningen slut, och den som bjöd sist blir spelförare.
Köpet – att byta kort
När spelföraren är utsedd följer i de flesta kontrakt ett så kallat köp. Då får spelarna – beroende på kontraktet – byta ut kort mot nya från talongen för att stärka sina händer. I somliga spel byter bara spelföraren, i andra får även motspelarna köpa, och i vissa fall får ingen köpa alls. Köpet är en viktig del av taktiken och avgör ofta om ett vågat bud går att hålla.
Speltyper och kontrakt
Vira har ett fyrtiotal olika spel, eller kontrakt, vilket är just det som gör spelet så rikt och svårbemästrat. De brukar delas in efter hur talongen får användas och efter målet – att ta många stick eller att undvika stick. Nedan finns en förenklad översikt över några av de vanligaste speltyperna.
Speltyper
| Spel | Mål | Trumf |
|---|---|---|
| Vira | Ta alla 13 stick | Egen vald trumf |
| 7-, 8- och 9-spel | Ta minst 7, 8 respektive 9 stick | Egen vald trumf |
| Turné | Ta 6–8 stick | Bestäms av ett vänt kort |
| Solo | Ta ett bestämt antal stick utan att köpa själv | Egen vald trumf |
| Gök | Förlora alla 13 stick (öppen hand) | Ingen trumf |
| Misär | Undvika att ta stick | Ingen trumf |
Spel där man ska förlora alla eller nästan alla stick kallas misärspel. Att medvetet spela bort varje stick kräver minst lika mycket eftertanke som att vinna dem, och misärkontrakten hör till de mest uppskattade utmaningarna i Vira.
Poäng och betalning
Poängräkningen i Vira sker traditionellt med spelmarker, ofta små pinnar av olika slag, som läggs i en gemensam kassa som kallas pulla (virapulla). Åtta pinnar motsvarar en så kallad bet, som är en större enhet.
Efter varje giv görs en avräkning: en spelförare som klarar sitt kontrakt får betalt ur pullan och av motspelarna, medan en spelförare som misslyckas i stället får betala. Missar man sitt mål med bara ett stick blir förlusten liten, medan ett större misslyckande – på viraspråk kallat codille – kostar betydligt mer. Det är denna balans mellan risk och belöning som gör budgivningen så spännande.
Vanliga nybörjarmisstag
- Att bjuda för högt. Frestelsen att ta ett dyrt kontrakt är stor, men ett misslyckat bud kan bli kostsamt. Räkna hellre kallt på handen först.
- Att glömma bort köpet. Nybörjare underskattar ofta hur mycket handen kan förbättras – eller försämras – i köpet från talongen.
- Att förbise misärspelen. Även en dålig hand kan vara värd mycket om målet är att förlora alla stick. Lär dig känna igen sådana lägen.
- Att inte samarbeta som motspelare. De två motspelarna spelar tillsammans mot spelföraren och behöver läsa av varandras kort och avkast.
Vira idag
Trots att Vira aldrig återtog sin forna position lever spelet vidare. Stockholms Wirasällskap bildades 1954 och håller traditionen levande med regelbundna spelkvällar för sina medlemmar. Det finns även flera lokala viraklubbar runt om i Sverige, och intresserade kan hitta både regelsamlingar och sällskap på nätet.
För den som vill utforska fler klassiska svenska kort- och sällskapsspel finns det gott om alternativ. Bland de mer lättillgängliga stickspelen märks Chicago och Femhundra, medan Skitgubbe är ett annat gammalt svenskt spel som ofta nämns i samma andetag som Vira.
Vem passar Vira för?
Vira är ett spel för den som verkligen vill fördjupa sig. Med sin auktion, sina många kontrakt och sitt system med köp och preferens är det betydligt mer krävande än de flesta vardagliga kortspel. Räkna med att de första omgångarna mest handlar om att lära sig terminologin.
Belöningen är ett strategiskt djup som få kortspel kan matcha, och en direkt koppling till svensk spelhistoria. Är du nyfiken men vill börja enklare kan du med fördel öva upp ditt sticktänkande i lättare spel först, för att sedan ta dig an Vira när grunderna sitter.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Hur många spelare behövs för att spela Vira?
Vira spelas av exakt tre personer. Ibland kan en fjärde person sitta med och vila under en giv i taget, men själva spelet är alltid uppbyggt för tre aktiva deltagare.
Varför kallas Vira för Sveriges nationalkortspel?
Under 1800-talet var Vira det mest ansedda och spridda sällskapskortspelet i Sverige. Den dominerande ställningen, tillsammans med spelets svenska ursprung, har gett det epitetet nationalkortspel.
Är Vira svårt att lära sig?
Ja, Vira räknas som ett av de mest komplexa kortspelen som finns, främst på grund av budgivningen och de många kontrakten. Grundprincipen med stick är enkel, men det tar tid att bemästra alla speltyper.
Vilken kortlek används i Vira?
Man använder en vanlig kortlek med 52 kort. Vid seriösa spelkvällar växlar man ofta mellan två lekar för att den ena ska hinna blandas medan den andra delas ut.
Går det fortfarande att spela Vira?
Ja. Spelet är mindre utbrett än förr, men sällskap som Stockholms Wirasällskap och flera lokala viraklubbar håller traditionen vid liv, och regler finns tillgängliga för den som vill lära sig.
